The SVIA story

Historien om SVIA börjar 1997 på Husqvarna AB. Man har problem med en underleverantör som låter meddela att en av deras bearbetningsmaskiner inte fungerar som den ska.

En av Husqvarnas anställda erbjuder sig att åka ut till företaget för att försöka lösa problemet. Han heter Ari Kesti, är 24 år gammal och har en två-årig verkstadsteknisk gymnasieutbildning som tyngsta akademisk merit.

Ari har bara arbetat i några månader på Husqvarna, men har redan rykte om sig att vara en uppfinnartyp. Ari kommer direkt från värnpliktstjänstgöringen. Han gillade militärlivet så mycket att han tänkt sig en karriär som yrkesofficer, men när han blev erbjuden en plats i Boden i norra Sverige tackade han ändå nej.

– Där är det för kallt.

 Delar på ett golv

När Ari kliver in på företaget som enligt avtal ska leverera små maskinmonterade ventiler till Husqvarna AB finns inte monteringsmaskinen, bara några delar på ett golv. Underleverantören har helt enkelt inte klarat av att montera den komplicerade maskinen.

På Husqvarna har Ari på kort tid hunnit lösa ett antal tekniska problem och till och med byggt ett par egna maskiner som nu används i produktionen.

Ari lastar in de lösa delarna i bilen och åker hem till sig. Han lägger alltihop i sitt hönshus. Inga fåglar bor längre där.

Det är kyligt i hönshuset och ljuset är inte det bästa, men sena kvällar efter jobbet, kvällar som oftast går över i natt, bygger Ari ihop maskinen och kör tillbaka den till underleverantören.

Där blir man mycket imponerad, men har fortfarande ett problem kvar:

– Hur funkar eländet?

SVIA factory

Kvällar, nätter, helger

Ingen på företaget känner sig manad att sköta den lilla men komplexa maskinen. Ari får frågan om han kan tänka sig att köra den vid sidan av sitt ordinarie arbete på Husqvarna AB. Ari accepterar och arbetar kvällar, nätter och helger, för vad han i dag kallar en ”symbolisk lön”. På köpet får han flera andra uppdrag.

Han ser nya lösningar på diverse produktionsutmaningar och bygger själv ett antal nya maskiner. Han blir erbjuden att arbeta tio timmar om dagen i ett år. Villkoret är att han säger upp sig från Husqvarna.

250 000 kronor per detalj

Ari funderar på produktionsprocesserna. Han ser bearbetningsmaskiner som med flera verktyg, kanske 10-15 spindlar, arbetar på åtta delar samtidigt. Han räknar till 15 maskiner som körs i treskift, där folk stoppar in grejer i maskinen var tredje till fjärde sekund.

Han ifrågasätter det traditionella sättet att skålmata detaljer genom att vibrera den s k skålen. Han ifrågasätter kostnaderna för alla de unika lösningarna, kanske 700 000 kronor för första detaljen i en maskin som ska hantera 40 detaljer. I ett fall räknar han ut kostnaden till 250 000 kronor per detalj.

Ingen framkomlig väg

Ari tänker att det måste gå att automatisera bättre och lösa frammatningen utan den dyra och vibrerande skålmataren.

Hur skulle en vanlig industrirobot klara uppgiften? Den går ju att programmera fritt, kanske med en slags fixtur och någon slags palettbana, men det skulle bli många fixturer. 40 detaljer gånger 50 paletter á 1500 kronor styck.

Nej, det är ingen framkomlig väg.

Här krävs innovation på riktigt.

Ari vet att kamerasystem används i robotvärlden. Kan det vara något? Skulle en robot med ”ögon” kunna hämta rätt detaljer, även om de kommer huller om buller på ett transportband? I så fall skulle det bli möjligt att bearbeta väldigt många detaljer i samma maskin.

Men hur kommer detaljerna sedan in i maskinen? Kunde roboten programmeras att plocka direkt ur pall?

Tekniken som inte finns

Ari vet att den teknik han nu går och funderar på inte existerar. Visionsystem finns, likaså industrirobotar och program. Men ingen har ännu gjort det Ari är inne på.

Ari köper en robot, bultar fast den i golvet och anställer Kenneth, också en uppfinnartyp. De trivs tillsammans och börjar leta efter kamerasystem.

Året är 1999 och Ari lär sig två saker, dels hur roboten fungerar, dels att det kamerasystem han har i åtanke faktiskt inte finns. Befintliga visionsystem kan guida roboten att hitta delarna, men inte att hämta dem. Systemen är komplicerade och omöjliga att hantera för icke-specialisten. De skulle inte fungera på ett vanligt industrigolv. Ingen skulle ha kompetens att sköta systemet.

Det lyser i fönstret

Genom sitt sökande efter nya lösningar och ett visionsystem som ännu inte finns får Ari betydelsefulla kontakter.

På väg hem från ett besök hos en professor på Linköpings universitet, kommer han ihåg en skylt han sett på grannhuset till sitt gamla gymnasium hemma i Huskvarna: Industrial Vision Systems. Han kommer fram till backen upp mot Sandagymnasiet vid 18-tiden, ser att det lyser hos Industrial Vision System, kör upp och knackar på.

Kom tillbaka på måndag

Mannen som öppnar heter Ronny. Ronny arbetar inte på Industrial Vison System, och meddelar att de inte är inne för tillfället. Men han berättar att han också arbetar med visionsystem, fast på ett annat företag.

– Kom tillbaka på måndag och träffa Henrik Saldner på Optronic, säger Ronny.

Måndagsmötet blir lyckat. Aris idé verkar möjlig, men kräver en månads förstudie för 50 000 kronor.

Nätterna i pallstället

På en månad hinner en kreativ och handlingskraftig person åstadkomma mycket. Ari arbetar konstant, sover ofta i ett pallställ bredvid roboten, vaknar och fortsätter där han slutat natten före. Han snittar på 540 arbetstimmar i månaden.

– Det var en spännande tid. Vi kände att vi höll på att skapa något fantastiskt.

Ari skissar på den mekaniska konstruktion, som så småningom bli Multiflex och uppvaktar en potentiell kund, Metallfabriken Stacke.

Ari kommer med glädjande besked till vännerna på Optronic:

– Jag har sålt två stycken. Nu gör vi det här!

Konkurrera med låglöneländer

Ett antal månader senare testkör teamet den nybyggda robotcellen och Ari inser att de skapat något stort. Hans uppfinning kan ändra på mycket av det som uppfattas som ofrånkomligt i industrin, till exempel att tillverkning i länder som Sverige och USA inte kan konkurrera med låglöneländer. På ett oräkneligt antal industrier i världen sitter människor och petar in detaljer i maskiner, ett både själsdödande och ineffektivt jobb.

När metallfabriken Stackes konkurrenter, som sett vad de nya robotcellerna åstadkommit hos Stacke, också hör av sig är det bara början. Ari säljer ytterligare sex celler första året.

Premiären i Tyskland

Ari kontaktar nu alla industrier i hela norra Europa och installerar den första Multiflex-cellen i Tyskland. Året är 2001 och SVIA anställer också den förste säljaren i Tyskland.

Parallellt börjar Ari och Kenneth utveckla ett tredimensionellt kamerasystem. Att plocka direkt ur pall har lockat uppfinnarna i tre år.

Henrik Saldner på Optronic har doktorerat inom optisk mätteknik och vibrationer och har redan en egenutvecklad tredimensionell mätsensor på meritlistan. Tillsammans försöker de utveckla metoden vidare för att kunna plocka detaljer direkt ur pall. De lyckas så pass bra att de ställer ut en prototyp på Hannovermässan 2002.

Mogen men dyr

Roboten lyckas verkligen plocka detaljer direkt ur pall och mässbesökarna blir imponerade. Ändå blir det ingen riktig wow-effekt. Tekniken är visserligen tillräckligt mogen, men för dyr. Varken Aris team eller kunderna vill göra de investeringar som krävs. Men det går bra ändå.

År 2002 har SVIA 16 anställda och flyttar ett år senare in i verkstad nummer fem i Hovslätt, söder om Jönköping.

År 2010 flyttar SVIA in i sjätte lokalen i Sverige och anställer ännu ett antal nya medarbetare. Första anläggningen i Texas, USA, står klar 2015.

Den heliga Graal

Den heliga Graal för Ari är fortfarande att bygga en cell med en robot som plockar direkt ur pall. SVIA kan faktiskt redan i dag leverera denna magiska förmåga, men eftersom innovatörsandan också har sällskap av en strävan efter perfektion, är man inte redo att lansera på bred front. Själva gripverktyget behöver utvecklas. Magneter, sugkoppar och andra tekniska försök har ännu inte med full säkerhet lyckats få tag i precis alla önskade detaljer när de ligger huller om buller på matarbandet.

Utmaningen är kvar. Ari tänker inte ge sig. Fortsättning följer.